lördag 28 april 2012

Dina ögon är vackrast

Vi har träffats nästan varje dag sedan du kysste mig. Sedan dess har jag inte tvekat en sekund, inte sedan dina läppar rörde mina. Jag har varit rädd och är fortfarande rädd. Det får mig att säga klantiga saker. Gör jag dig ledsen? Det känns så rätt att jag inte förstår varför jag ska vara osmidig. Jag vill bara vara med dig. Jag vill vakna bredvid dig varje morgon och kalla ditt hem vårt. Nu är det noga att det är ditt hem, för att jag har varit dum och sagt att jag inte vill bo med dig. Fast jag egentligen vill det. Jag ifrågasätter kärlek trots att jag verkligen är så otroligt kär i dig. Du gör mig lycklig och det finns inte någon bättre plats än i din famn. Jag hoppas innerligt att du vet att jag känner på det här viset. Nu vill jag bara ha alla de där osmidiga kommentarerna osagda. Hur säger jag nu att jag vill bo med dig och att jag vill vakna bredvid dig varje morgon? Jag hoppas att du ringer mig ikväll och att jag berättar för dig hur fantastisk jag tycker att du är. Fast jag tror att du vet. Att jag inte ser på någon annan på samma sätt.